torsdag 11 september 2008

Kalmar

Jovars, jag är nu Kalmarit sedan några månader tillbaka. Och jag fyllde 25 år i måndags. 25 år. Hälften till 50. Med stor sannolikhet har jag nu levt runt en tredjedel av mitt liv. Det är någonstans början på slutet. Usch. Jag är bland de äldsta i min klass. De flesta är i 20-årsåldern. Och det märks. Jag känner mig så jävla gammal jämfört med många av dem. Ändå så tycks de flesta inte tro att jag är så gammal som jag är, de flesta gissar glädjande nog på att jag också är i 20-årsåldern.

Jag trivs väldigt, väldigt bra här i Kalmar. Ardy och Linus, som jag bor ihop med, är två riktigt härliga grabbar. Vår lägenhet är urmysig och det fungerar jättebra med städning och skötsel av gemensamma utrymmen.

Jag har träffat en tjej också. Annica heter hon och är 18 år ung. Väldigt stor åldersskillnad, men det är inget jag egentligen tänker på när jag är med henne. Hon är en helt underbar flicka.

Nä, nu borde jag ta och läsa vidare i skolböckerna istället för att sitta här och reflektera över hur gammal jag blivit.

Inga kommentarer: