måndag 24 augusti 2009

Så orättvist

För första gången på ett bra tag fick jag idag för mig att återigen kika på minneskonserten till Michael Jackson vid hans begravning - även om Michaels kropp faktiskt FORTFARANDE inte har begravits utan befinner sig i en frysanläggning i Los Angeles..

Och det gör fortfarande lika ont. Jag kan vakna mitt i natten och kallsvettas och bara tänka på att Michael är död.

Jag minns natten när han dog, när jag fick reda på det. Försökte sova framåt 5-6-tiden på morgonen, slumrade till en kort stund. När jag vaknade så vågade jag först inte sätta mig vid datorn och kolla om det var sant alltihopa, eller om jag hade drömt. Och insikten om att det inte är en mardröm utan en verklighet är lika förbannat överväldigande och smärtsam varje gång.

I helgen träffade jag ett gäng idioter som hånade mig för att jag gillar Michael Jackson. De frågade om jag gillade småpojkar också. Jag blev först arg. Sen blev jag bara ledsen. Ledsen för att människor är så jävla elaka av sig.

Jag tappar fan tron på allt.

1 kommentar:

Frida sa...

Jag kan inte heller sova. Jag drömmer mardrömmar om att vara instängd i en kista och jag ser hans ansikte framför mig hela tiden, fruktansvärt livlöst.
Även om livet tuffar på så får jag ibland en känsla av ett knivhugg i magen och måste sätta mig ned och hålla för ögonen. Insikten är för vidrig för att jag ska orka bära den i mitt medvetande.