tisdag 21 september 2010

Det blåser en kall högervind i Sverige

Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att högern vann valet. Det är sorg jag konstaterar att vi inte lyckades nå ut med vårt budskap. Borgarna vann återigen genom att låtsas vara ett välfärdsparti. Nu väntar fyra år till med privatiseringar och utförsäljningar och växande klyftor mellan människor.

Det vore så lätt att skylla allt på Mona Sahlin. Många röstade inte på socialdemokraterna för att de ogillade henne. I förra valet var det många som ogillade Göran Persson. I en värld där mediernas verklighetsbeskrivning är a och o, där det inte finns några riktiga folkrörelser längre, har valet av ledare blivit viktigare än någonsin. Men i min bok gjorde Sahlin allt hon kunde utifrån sina förutsättningar. Hon har mitt förtroende och hon hade blivit en grym statsminister. Men nu måste partiet på allvar förnyas.

Valet har blivit en cirkus som handlar om opionionssiffror och inte om politiska frågor. Sista veckan i valet hände dock något. Det började skrivas om politik i tidningarna. Och borgerligheten rasade. Men det var för sent.

Högern har lyckats med att inpränta bilden av Socialdemokraterna som ett parti som vill att folk ska gå på bidrag. Man har verkligen lyckats med det. Det måste vi göra något åt. Det är ju med högerns politik som fler har blivit bidragsberoende.

Vi måste skapa en ny socialdemokratisk dagstidning, vi måste ta makten över den politiska agendan igen. Facket måste nu sätta hårt emot hårt under de här fyra åren. Varje försök att försämra LAS och införa fler karensdagar måste bekämpas. Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen måste gå från att vara en administrativ rörelse till en kamprörelse. Det är allvar nu, högern har inte bara lånat regerinsmakten i fyra år utan man har lyckats med en värderingsförskjutning hos svenska folket.

Men sanningen kommer ikapp, förr eller senare. Under tiden ska vi ägna oss åt att byta ut de som inom partiet ser till sig själva och inte till våra idéer. De som trots valresultatet är nöjda ändå för att de själva får sitta kvar i riksdagen. De som tycker det är okej med snuskigt höga löner för våra politiker och de som lever i en annan verklighet än vad vi själva gör.

Nästa valrörelse vinner vi inte genom att slåss om medelklassens röster innanför tullarna i Stockholm. Den vinner vi genom att se till att alla i Rinkeby, Norrliden och Rosengård går och röstar.

Vi måste vara tydliga med att vi alla förlorar på raserandet av välfärden. Vi måste bli bättre på interndemokrati. Vi måste ta kampen mot rasismen på allvar och den måste ske även utomparlamentariskt.

Idén om rättvisa, solidaritet och jämlikhet blir aldrig omodern.

Inga kommentarer: