lördag 31 december 2011

2011

Så ska jag försöka mig på en kort sammanfattning av året som gått.

2011 var året då jag slutförde min utbildning till journalist. Det var också året då jag genomförde det mest slitsamma jobbuppdrag jag någonsin har åtagit mig.

2011 var också året då jag förlovade mig.

2012 kommer bli spännande. Den 16:e januari flyttar jag och fästmön till Stockholm. Jag hoppas vi hittar jobb och att allt löser sig för oss.

torsdag 8 december 2011

Jag har börjat samla på tv-spelskonsoler


Den som har följt mig på Facebook känner nog redan till det, men för er som inte gör det kan jag berätta att jag har gått och börjat förverkliga en gammal barndomsdröm - att köpa alla tv-spel som jag någonsin har velat ha!

I dagsläget har jag följande konsoler:
  • 3 st Xbox 360, med tillbehören hd-dvd och Kinect (1 var)
  • 2 st Sega Mega Drive II
  • Sega Mega CD
  • Sega Mega Drive I
  • Sega Master System I (med Sega 3D Glasses och ljuspistol)
  • Sega Master System II
  • Sega Saturn
  • Sega Dreamcast
  • Super Nintendo
  • Nintendo 64
  • Nintendo Wii
  • Nintendo 3DS
  • Playstation 3
  • Atari Jaguar

Vän av ordning undrar kanske varför inte konsolernas konung NES finns med i listan. Svaret är att det står härnäst på inköpslistan. Samtliga konsoler är inkopplade och jag har både spel och tillbehör till dem, dock har jag ännu inte fått tag i några prisvärda spel till Jaguaren (som jag inte ens vet om den fungerar faktiskt).

söndag 23 oktober 2011

Tack för allt, Maj-Lis.


Maj-Lis Stridh har gått ur tiden, fick jag veta idag. Maj-Lis har betytt obeskrivligt mycket för många generationer arbetarungdomar i min hemstad Nässjö. Tidigare i år fick hon och maken Ivar Brantingmedaljen av Nässjö arbetarekommun. Få har nog förtjänat priset mer.


Jag var 7 år gammal när jag var på mitt första Unga Örnar-läger i Unga Örnars stuga i Ugglekärr utanför Nässjö. Under åren åkte jag på massvis med roliga läger och kurser med Unga Örnar och deltog även på en barnkongress i Norrköping. Maj-Lis engagemang för barn och ungdomar är verkligen behjärtansvärt. För mig kommer hon och Ivar alltid representera det som är bra med arbetarrörelsen och socialdemokratin.

fredag 30 september 2011

Radiointervju om Michael Jackson-rättegången

Under gårdagen blev jag intervjuad av student/lokalradion om den pågående rättegången mot Michael Jacksons läkare Conrad Murray.

Lyssna på intervjun här. Min medverkan i programmet är efter 23 minuter och 20 sekunder.

onsdag 28 september 2011

Till och med i döden blir han exploaterad

Expressen har idag begått ett grovt övertramp av allt vad pressetik heter. På tidningens förstasida idag får man som läsare se en bild av Michael Jacksons döda kropp på en bår. Bilden var en del av en powerpoint-presentation under gårdagen och visades av åklagaren i rättegången mot Michael Jacksons läkare Conrad Murray.

Michael Jackson har varit en kassako utan like för tabloidpressen efter sin död och nu får han betala det yttersta priset med sin döda kropp för att maximera försäljningssiffrorna.

Jag satte bokstavligt talat kaffet i halsen igår när både Aftonbladet och Expressen toppade sina sidor med bilder på Michaels döda kropp. Jag mejlade till de tjänstgörande redaktörerna för tillfället och påtalade det osmakliga i det hela och att man borde varna för otäcka bilder.

Såhär såg mitt mejl till Expressen/Aftonbladet ut:

Hej Aftonbladet/Expressen.

Kent Vilhelmsson heter jag, journalist och Michael Jackson-fan. Jag undrar hur ni motiverar en bild på en död Michael Jackson på Aftonbladet .se/Expressen.se-artikeln? Borde ni inte åtminstone ha någon form av varning för känsliga tittare om bilden? Kan tänka mig att många barn och ungdomar som liksom jag älskar Michael Jackson tar väldigt illa vid sig av den här bilden.

mvh Kent Vilhelmsson


Efter bara några minuter fick jag svar av Thomas Eriksson på Aftonbladet.


Absolut, jag håller med. Bilden är nu borta.

Thomas Eriksson


Lite senare fick jag även svar av Expressen.

Hej Kent,

Det är naturligtvis en publicering som vi har funderat över.
Vi tycker inte att bilden på något sätt är ovärdig, och bilden har under dagens rättegång fått en enorm spridning världen över. Inte minst med tanke på att världens stora tv-bolag direktsände dagens förhandling där bilderna visades upp. Även vi på Expressen.se direktsände förhandlingarna.

Vi visar den nu, hur vi kommer att göra framöver kan jag inte svara på, men vi tar definitivt till oss dina synpunkter.

Mvh

Håkan Wikström
Nyhetschef Expressen.se


Några minuter senare ändrade Expressen ändå på sin sajt och plockade också de bort bilden från framsidan samt skrev dit en text om otäcka bilder. Det var nog många upprörda Jackson-fans som hörde av sig till dem.

Förmodligen hade vid den här tidpunkten löpsedel och tidning för idag redan gått till tryck. Nog för att Expressen många gånger tidigare åsidosatt allt vad pressetik heter för att sälja lösnummer (Ola Lindholm-affären tex), men det här tar ändå priset som det mest vidriga, sensationslystna och respektlösa man någonsin kan ha på en löpsedel.

Michael Jackson var inte bara en trebarnsfar, en son och en bror. Han är också miljoner och åter miljoner människors stora idol både på ett personligt och musikaliskt plan. Oavsett om man vill det eller inte tvingas vi och hans familj nu få bilden på Michaels döda kropp kastad i ansiktet på oss.

Trots att Michael Jackson var en människa av kött och blod så behandlas han konsekvent som något annat i medierna. Är det någon som på fullt allvar tror att Expressen hade vågat publicera bilder på Olof Palmes, Anna Lindhs eller någon av de omkomna på Utöyas döda kroppar på sin löpsedel?

Jag skäms över att vara journalist en dag som denna.

tisdag 30 augusti 2011

Varför så utseendefixerade?

I förra veckan fick jag för mig att jag skulle gå på stan och handla skor, eftersom de skor jag bär nu är nedslitna och så tunna under att nästan varenda litet gruskorn jag stiger på känns igenom. Det är ganska sällan jag ägnar mig åt att handla kläder över huvud taget. Jag brukar alltid titta på prislappen först och om klädesplagget är snyggt sen - inte tvärtom. Det låter som en klyscha, men jag skiter faktiskt fullständigt i hur andra tycker jag ser ut eller vad folk har för åsikter om min (avsaknad av) klädstil.

När jag stod där mitt i löningsruschen på stan så slog det mig hur fantastiskt mycket pengar som den kvinnliga hälften av befolkningen måste lägga på kläder, kosmetika och annat som hör vårt yttre till. Utbudet av kläder och annat är ju som bekant oändligt mycket större för kvinnor. Herravdelningen i butikerna är mycket mindre och inte lika välsorterad som damavdelningen.

Jag började fundera på varför det är så här. Varför lägger kvinnor uppenbarligen så mycket större andel av sina pengar - och sin tid - på hur de ser ut?

Medan vi killar nog tycker att vi ägnar väldigt mycket tid och energi åt att försöka jaga fruntimmer - gå ut på en krogen en kväll och lyssna på lite konversationer så hajjar du vad jag menar - så är det en hel livsstil för tjejerna att göra sig så pass attraktiva att män ska jaga dem. Konsekvenserna av det är att tjejer också jämför sig med andra tjejer hela tiden. Därför säljer tjejtidningar bättre med halvnakna tjejer på omslaget än med halvnakna killar.

Det är så väldigt djupt rotat att tjejer hela tiden måste göra sig fina att de inte ens när de befinner sig i en trygg relation slutar med att gå upp en timme tidigare på morgonen för att sminka sig och göra sig iordning.

Tänk, tjejer, om ni istället för att bry er så jävla mycket om hur ni ser ut, om ni istället för att läsa Cosmopolitan och kolla på Sex and the city, kunde försöka kasta av er skönhetsidealens ok och inse att ni är som allra vackrast när ni är precis som ni är. Tänk vad mycket tid och pengar ni skulle ha kvar och tänk vad mycket ångest ni skulle slippa.

Bostadssituationen i Stockholm

Jag begriper inte att folk inte ser samband. Det finns ett samband mellan den havererade bostadsmarknaden i Stockholm och vilken politik som förs i landet. Var och varannan statusuppdatering på Facebook bland mina bekanta handlar om att man vill få tag på boende i Stockholm.

Enligt de borgerliga skribenterna Maria Rankka och Christer Jansson så kommer bostadsbristen att innebära 250 miljarder kronor i förlorad tillväxt fram till 2030 om ingenting görs. Deras medicin för att få bukt på problemet är dock densamma som vi nu har provat utan resultat i en väldans massa år - fler utförsäljningar och färre hyresregleringar.

Det enda receptet som faktiskt kan råda bot på den enorma bostadsbrist som nu råder i Stockholm är om vi samlar oss som nation och tar krafttag för att bygga nytt. Bostadsbristen måste byggas bort, den borgerliga politiken skapar inte fler bostäder utan bara ett mer segregerat boende. Marknaden kan inte lösa detta. Eftersom boendet är en samhällelig angelägenhet - ja faktiskt en mänsklig rättighet - så måste vi som samhälle satsa på nybyggnation. Bygg på höjden, tvären, bygg ut kollektivtrafiken - men GÖR något istället för att bara flytta om så att ju rikare man är desto närmare centrum kan man bo.

För att återanknyta till det jag inledde med att skriva - att folk inte kan se samband. Det är svårt att förstå att de som kanske skulle tjäna allra mest på en icke-borgerlig politik till större delen ändå röstar borgerligt.

Röstade du borgerligt och är nu på jakt efter bostad i Stockholm så säger jag: Lycka till!

måndag 15 augusti 2011

Förlovat mig

Idag har jag förlovat mig med min flickvän Beatrice. :-)

tisdag 26 juli 2011

Om det som har hänt



Norge. Relationen till vårt grannland i väst har alltid präglats av en sorts syskonliknande hatkärlek. Vi har Norge-historier, norrmännen har Sverige-historier. Och genom historien har nationernas båda folk slagits mot varandra för furstars lögner och mejats ner i jämna led.

Det som nu har hänt i Norge påminner dock i alla fall mig om hur nära vi faktiskt står norrmännen. Det som har inträffat känns precis lika overkligt och fruktansvärt som om det hade hänt här hemma i Sverige. Många av oss har vänner och bekanta som bor eller har bott i Norge och våra samhällen är väldigt lika, även om nedmonteringen av den sociala demokratin förstås har gått längre här i Sverige.

Däremot är invandringsdebatten på många sätt mycket värre i Norge än här i Sverige. I norska medier skriver man utan krusiduller ut om brott har begåtts av en etisk norrman eller av någon med annat ursprung, trots att det ju egentligen är de socio-ekonomiska faktorerna som är avgörande och inte vilken hudfärg man har. Den norska motsvarigheten till Sverigedemokraterna är det näst största partiet.

Det är i den här miljön som våldsideologier växer sig starka hos individer som på ett eller annat sätt inte har alla hästar i stallet. Att söka sig till ett främlingsfientligt parti är förstås inte lika med att man personligen vill kallt avrätta barn och ungdomar som är socialdemokrater, men det är ändå så att äpplet inte faller långt från trädet.

Hade terroristen varit muslim hade vi fått en helt annan debatt. Nu beskrivs personen istället som en enskild galning. Det man borde göra är att granska och belysa hur sådana här åsikter gror i högerextrema rörelser.

När jag fick beskedet om det som hänt i Norge befann jag mig på ett vandrarhem i Härnösand. Det var obegripligt då. Det var lika obegripligt när jag dagen efter var tvungen att stanna bilen gång på gång för att gråta, hämta andan, ta mig samman och försöka förstå.

Jag har själv varit på massvis av läger. Först med Unga Örnar som barn, där efter med både Ung Vänster och med SSU. Det är bland det bästa jag vet. Att få komma iväg till sol och bad och tillsammans med kamrater som delar samma drömmar som en själv få diskutera, lära sig saker och försöka förbättra världen.

Det kunde lika gärna ha hänt här i Sverige. I vår del av världen har vi varit förskonade från den här typen av hemskheter och det är just därför som vi reagerar så starkt. Som socialdemokrat och SSU:are känns det förstås fruktansvärt att mina kamrater stupat av det högerextrema våldet.

Mitt hjärta går ut till de drabbades familjer och anhöriga. Nu fortsätter vi kampen mot rasism och hat. Vi ska inte låta oss skrämmas. Det är tid att stå upp för äkta demokrati och allas lika värde. Med kärlek ska vi besegra hatet. Som Michael Jackson sa: It's all for l.o.v.e.

tisdag 19 juli 2011

Åker Sverige runt

Just nu befinner jag mig på ett minst sagt spännande journalistiskt uppdrag där jag reser runt i hela Sverige på lite drygt tre veckor. Läs bloggen om resan här!

tisdag 28 juni 2011

Grattis Fredrik!

Grattis Fredrik Reinfeldt!

4 000 kronor mer i månaden i löneförhöjning - väl behövda pengar förstår jag, eftersom du både har det knapert och gör ett alldeles utmärkt jobb!

144 000 kronor i månaden är inte lätt att klara sig på. Lägg där till att frugan Filippa Reinfeldt bara tjänar futtiga 59 000 kronor i månaden så förstår jag att det här är skattepengar som verkligen gör nytta!

Paret Reinfeldt har ju tidigare försökt att få den kämpiga ekonomin att gå ihop där hemma bland annat genom att sänka skatterna för sig själva med 125 000 kronor om året (då är inte de senaste planerade skattesänkningarna inräknade).

Det är inte lätt, inte.


tisdag 17 maj 2011

Livets lotteri

Livets lotteri är grymt och ibland känner man sig bara så maktlös. Nån som vet hur man kan skicka pengar till denna stackars lilla flicka? :-(

Börjat träna

Jodå, för en månad sedan bestämde jag mig efter en lång tids velande att sätta igång att träna igen. Jag har inte bloggat om det förrän nu eftersom det lika gärna hade kunnat bli platt fall och att jag tappade motivationen på en gång.

Efter första träningspasset för en månad sedan ganska exakt så var jag helt förstörd. Jag spydde och var helt svimfärdig. Och hade ont i kroppen som fan dagen efter.

Nu efter en månads hårt tränande börjar jag komma i form och det är jätteskönt. Jag har lagt upp träningen så att jag tränar styrketräning varannan dag och kondition varannan dag. Målet är att styrketräna 3-4 veckan sammantaget och det har jag faktiskt klarat av hittills.

På kort tid har jag slagit nytt viktrekord, jag närmar mig nu - hör och häpna - 70 kilo. För några år sedan vägde jag under 60 kilo och det är där någonstans jag har legat i vikt ganska länge. De fem kilona som jag gått upp sedan dess beror förmodligen på ålder och en kopiös konsumtion av chips och cola.

Senast jag tränade regelbundet var 2009, och än har jag en bit kvar till den form jag var i då. Men den här gången kan ingen superstjärna trilla av stolen och göra så man tappar motivationen iallafall.

tisdag 12 april 2011

Det är mycket nu

Det är mycket nu. Praktik, frilans, restuppgifter i skolan, en flickvän som ligger hemma sjuk, försöka lära mig hur bokföring fungerar då jag nyss startat eget och skaffat en kontorslokal..

Ibland undrar jag om jag passar som journalist, om jag är tillräckligt driven och tillräckligt smart. Jag kan sakna tiden vid löpande bandet på Volvo något oerhört ibland. Det var kanske dumt att jag sade upp mig istället för att jag tog tjänstledigt när jag började plugga här i Kalmar för tre år sedan.

fredag 1 april 2011

Taskig demokratisyn, Amanda Green!

Amanda Green har varit ordförande SSU i Skövde och var aktiv på den tiden när jag bodde där.

Här om dagen skrev kvällspressen en del om att Sahlin får en massa pengar när hon nu har slutat som partiordförande. 140 000 i månaden av partiets pengar, närmare bestämt.

Jag tycker det är gräsligt hur man som före detta företrädare för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti kan tycka sig vara värd en sådan lön. Den höga lönen i sig vore illa nog, likaså som hennes pension från riksdagen och för att hon varit statsråd. Men att hon dessutom erbjuds så mycket pengar av partiet och att hon uttalat att hon tycker sig vara värd det, är skrämmande.

Det ledde till att jag gick ur den socialdemokratiska kampfonden, eftersom det inte var till partitopparnas löner jag ville ge pengarna. När vi här i SSU Kalmar bedrev valkampanj hade vi en handfull anställda på deltid, med den underförstådda överenskommelsen att man skulle arbeta heltid för en halvtidsersättning. Politisk drivkraft för oss gräsrotssossar är nämligen inte pengar utan tron på solidaritet och en bättre värld.

Den här tron får sig förstås en rejäl törn när Sahlin svinar på det här viset. Förmodligen får väl Juholt också en rejäl ersättning av partiet. 140 000 i månaden hade man kunnat anställa en sisådär 6-7 ombudsmän för istället. Lön får ju partiledaren i överflöd från riksdagen ändå.

När jag framförde dessa synpunkter via Facebook till Amanda Green, som alltså är före detta ordförande för SSU i Skövde, så fick jag foten. Först anklagade hon mig för att skylla allt på Sahlin för att hon är kvinna, men jag förklarade att det inte handlar om kön utan om girighet. Jag undrade om Amanda Green inte hade någon som helst förståelse för att sådant här sticker i ögonen på folk.

Då uppmanade Amanda Green mig att lämna partiet och starta ett eget.

Något svar på min fråga om hennes förståelse för att sånt här sticker i ögonen på fick jag inte heller. Istället tog hon bort mig som vän på Facebook och förklarade att hon inte tagit bort mig på grund av mina åsikter utan för att hon inte tycker om mig som person. Märkligt att hon sade sig ogilla mig som person, påpekade jag, eftersom hon aldrig tidigare anmärkt på mig som person och eftersom vi aldrig umgåtts privat.

Jag ställde frågan om det är den här ruttna synen hon har på interndemokrati. Och jag väntar fortfarande på svar.

onsdag 9 februari 2011

När verkligheten knackar på

Om bara några månader är jag klar med min utbildning här i Kalmar. De här tre åren har gått fantastiskt fort och även om jag klagat på utbildningen många gånger kan jag ändå konstatera att jag har lärt mig väldigt mycket.

Och nu kommer verkligheten snart och knackar på dörren. Jag ska försörja mig som journalist under resten av mitt liv. Jag har det nog bättre förspänt än många andra i min klass på grund av mina frilansuppdrag, men det är en väldigt bräcklig grund att stå på. Frilansuppdrag kan man bli av med hux flux, där gäller ingen LAS och där finns ingen trygghet.

Jobben finns i Stockholm och dit kommer jag förmodligen flytta ganska snart. Det är tråkigt att bostadssituationen ser ut som den gör bara.

måndag 24 januari 2011

Ratte - serie från barndomen

Jag har älskat serietidningar så länge jag har kunnat läsa. Hemma i Nässjö lånade jag varenda bok som fanns i seriehyllorna på biblioteket när jag var liten. En favorit var Ratte, en taxichaufför tecknad av Ulf Jacobsson och Magnus Knutsson. En sorts samhällssatirisk och svensk Tintin är väl den närmaste beskrivningen av serien. Fantastiskt bra är den iallafall.

Efter lite Googlande trillade jag in på följande inlägg som var riktigt spännande att läsa, inte minst eftersom Magnus Knutsson varit och kommenterat inlägget.

Nån som vet var man kan beställa serier av dessa herrar? Lyckas inte hitta något på blocket eller tradera.. Vore fantastiskt roligt att få tag på mer av dem. Jag minns bland annat en gestaltning av arbetarrörelsens uppkomst som de tecknade och som jag läste i en lokal för Unga Örnar när jag var liten..

Undrar hur Ratte hade sett ut idag? Han och kamraten Leonardo Davidsson hade nog haft en hel del att säga om dagens samhälle..

tisdag 18 januari 2011

Stockholm

Bostadssituationen i Stockholm är ett skämt. Är det för mycket begärt att få tag i ett vanligt enkelt hyreskontrakt för en modest tvåa eller trea längs med tunnelbanan nånstans?