tisdag 30 augusti 2011

Varför så utseendefixerade?

I förra veckan fick jag för mig att jag skulle gå på stan och handla skor, eftersom de skor jag bär nu är nedslitna och så tunna under att nästan varenda litet gruskorn jag stiger på känns igenom. Det är ganska sällan jag ägnar mig åt att handla kläder över huvud taget. Jag brukar alltid titta på prislappen först och om klädesplagget är snyggt sen - inte tvärtom. Det låter som en klyscha, men jag skiter faktiskt fullständigt i hur andra tycker jag ser ut eller vad folk har för åsikter om min (avsaknad av) klädstil.

När jag stod där mitt i löningsruschen på stan så slog det mig hur fantastiskt mycket pengar som den kvinnliga hälften av befolkningen måste lägga på kläder, kosmetika och annat som hör vårt yttre till. Utbudet av kläder och annat är ju som bekant oändligt mycket större för kvinnor. Herravdelningen i butikerna är mycket mindre och inte lika välsorterad som damavdelningen.

Jag började fundera på varför det är så här. Varför lägger kvinnor uppenbarligen så mycket större andel av sina pengar - och sin tid - på hur de ser ut?

Medan vi killar nog tycker att vi ägnar väldigt mycket tid och energi åt att försöka jaga fruntimmer - gå ut på en krogen en kväll och lyssna på lite konversationer så hajjar du vad jag menar - så är det en hel livsstil för tjejerna att göra sig så pass attraktiva att män ska jaga dem. Konsekvenserna av det är att tjejer också jämför sig med andra tjejer hela tiden. Därför säljer tjejtidningar bättre med halvnakna tjejer på omslaget än med halvnakna killar.

Det är så väldigt djupt rotat att tjejer hela tiden måste göra sig fina att de inte ens när de befinner sig i en trygg relation slutar med att gå upp en timme tidigare på morgonen för att sminka sig och göra sig iordning.

Tänk, tjejer, om ni istället för att bry er så jävla mycket om hur ni ser ut, om ni istället för att läsa Cosmopolitan och kolla på Sex and the city, kunde försöka kasta av er skönhetsidealens ok och inse att ni är som allra vackrast när ni är precis som ni är. Tänk vad mycket tid och pengar ni skulle ha kvar och tänk vad mycket ångest ni skulle slippa.

Bostadssituationen i Stockholm

Jag begriper inte att folk inte ser samband. Det finns ett samband mellan den havererade bostadsmarknaden i Stockholm och vilken politik som förs i landet. Var och varannan statusuppdatering på Facebook bland mina bekanta handlar om att man vill få tag på boende i Stockholm.

Enligt de borgerliga skribenterna Maria Rankka och Christer Jansson så kommer bostadsbristen att innebära 250 miljarder kronor i förlorad tillväxt fram till 2030 om ingenting görs. Deras medicin för att få bukt på problemet är dock densamma som vi nu har provat utan resultat i en väldans massa år - fler utförsäljningar och färre hyresregleringar.

Det enda receptet som faktiskt kan råda bot på den enorma bostadsbrist som nu råder i Stockholm är om vi samlar oss som nation och tar krafttag för att bygga nytt. Bostadsbristen måste byggas bort, den borgerliga politiken skapar inte fler bostäder utan bara ett mer segregerat boende. Marknaden kan inte lösa detta. Eftersom boendet är en samhällelig angelägenhet - ja faktiskt en mänsklig rättighet - så måste vi som samhälle satsa på nybyggnation. Bygg på höjden, tvären, bygg ut kollektivtrafiken - men GÖR något istället för att bara flytta om så att ju rikare man är desto närmare centrum kan man bo.

För att återanknyta till det jag inledde med att skriva - att folk inte kan se samband. Det är svårt att förstå att de som kanske skulle tjäna allra mest på en icke-borgerlig politik till större delen ändå röstar borgerligt.

Röstade du borgerligt och är nu på jakt efter bostad i Stockholm så säger jag: Lycka till!

måndag 15 augusti 2011

Förlovat mig

Idag har jag förlovat mig med min flickvän Beatrice. :-)