onsdag 16 augusti 2017

Så var mitt livs första Michael Jackson-konsert

Idag är det 20 år sedan jag såg min första Michael Jackson-konsert, tillsammans med 47 314 andra i Göteborg. Före konserten var jag så förväntansfull och nervös att jag spydde. Och det var inte bara jag som hade feber - hela Göteborg hade Michael Jackson-feber den där varma augustiveckan 1997.
Plötsligt stod han där på scenen, iklädd rymddräkt som på besök från en annan planet. Så fulländad, så strålande, nästan övermänsklig. Hur tufft han än må ha haft det i sitt allt för korta liv i övrigt var han en sådan kraft på scen att han nästan bokstavligen slog publiken medvetslös. Varje danssteg och varje ton med sådan kraft, en sådan närvaro att han bara genom att stå helt blixtstilla kunde få en hel arena att kippa efter andan.
Normbrytande. Banbrytande. Revolutionär.
Under det rasande kriget i forna Jugoslavien gav han bort intäkterna från Dangerousturnen för att förse sjukhus och barnsjukhus med förnödenheter. Han var tidigt ute med att uppmärksamma AIDS och att stötta forskningen kring sjukdomen. Michael Jackson blev den första svarta artist att få sina videor spelade på MTV. Populariteten gjorde att till och med de reklamfilmer han medverkade i för Pepsi, där intäkterna skänktes bort bland annat för att hjälpa afroamerikaner att kunna studera på universitet, fick egna tider utsatta i tv-tablåerna. Hans popularitet och framgångar banade vägen för andra. Oprah. Beyonce. Obama.
Han hängde med medborgarrättskämpar som Al Sharpton och Jesse Jackson, tog initiativ till USA for Africa och stod högljutt upp mot rasismen inom den amerikanska musikindustrin. Han sjöng att det spelar ingen roll om du är svart eller vit, att vi är människor och inte hudfärger.
Ändå skrevs det att han opererade sig vit för att han inte ville vara svart.
Med ett röstregister med större omfång än Freddie Mercurys, en röstkontroll så total att de mest luttrade musiker stod mållösa under studiosessionerna, och genom att han skrev, komponerade och producerade de allra flesta av sina låtar själv - så är det snarare med Mozart, Bach och Beethoven han bör jämföras än med andra populärmusiker.
Född i en arbetarklassfamilj i en liten industristad i Indiana förkroppsligade han den amerikanska drömmen för miljoner människor. Han älskades av svarta och vita, unga och gamla, fattiga och rika.
Michael Jackson turnerade i och slog fortfarande oöverträffade försäljningsrekord på fem kontinenter.
Men baksidan av att ha stått på scenen sedan han var fem, med en världspublik sedan han var nio, var att han aldrig fick någon barndom.
En vit artist som David Bowie ses som androgyn och konstnärlig, en svart artist som Michael Jackson hånas och förlöjligas och får sin sexuella läggning ifrågasatt. Att Pricilla var 13 år när Elvis Presley och hon blev ett par pratas det väldigt tyst om.
Idag tar jag på mig den urtvättade och slitna tshirt som mamma och pappa köpte åt mig efter konserten. Och jag tänker att en sådan människa som Michael Jackson, det kommer vår värld aldrig någonsin att få skåda igen.

Inga kommentarer: